TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD.
Ja, jag vet att uppdateringen inte har varit den bästa på sistone, men nu ska jag försöka skärpa mig. Okej, så nu ska jag alltså ha en sorts tävling tänkte jag. Den första på den här bloggen! Jag ska alldeles strax berätta om hur den går till, men först tänkte jag berätta lite om vad vinsten är.
Så, nu när jag har berättat lite om vinsten så ska jag berätta om hur du ska göra för att vara med och tävla:
Det blir som en sorts blandning av tävling och utlottning. För att anmäla dig till tävlingen så kommenterar du det här inlägget och skriver att du vill vara med och vad du har för e-post/mejl. . Du får anmäla dig via mejl eller Facebook (om du är vän med mig där) om du vill, men du måste ha en mejladress.
Sedan berättar du tre bra och tre dåliga saker hos en bok som du gillar eller ogillar. Det är obligatoriskt om du ska vara med och då får du en lott.
Om du dessutom har en blogg av något slag (det behöver inte vara en bokblogg) så får du en extra lott om du tipsar om den här tävlingen på din blogg och sedan länkar till ditt inlägg i kommentarerna på det här inlägget. Då får du alltså två lotter.
Så, jag tror inte att jag måste göra det så mycket krångligare än så. Om du vinner så kommer jag att mejla dig och berätta för dig att du har vunnit, och sedan skickar jag Utopi-numret till dig. Hoppas att du vill vara med! Tävlingen håller på i en vecka, den slutar alltså den 25 januari, och den startar NU!
Lycka till!
Såklart vill jag vara med på din första tävling!!!!!! ;D (*helt hysterisk*)
SvaraRaderaMin mejl har du redan men ändå: albali[at]live.se
Hmm, jag väljer att berätta om Själlös av Gail Carriger, fast det blir riktigt svårt att berätta om de dåliga delarna då det inte existerar några...
Jag gillar verkligen karktärerna! Förtjusande är de sannerligen. Mina favoriter bland karaktärerna är solklart Alexia, Lord Maccon, Lord Akeldama och professor Lyall. Deras personligheter har man inte stött på förut. Alexia med sin skarpa tunga och sitt sylvassa parasoll, Lord Akeldama som alltid pratar i kursivt och överöser en med smicker, Lord Maccon som hela tiden svär och har sitt hetsiga men härliga humör och professor Lyall som håller ordning på Lord Maccon, alla är de speciella på sitt sätt.
Dessutom så älskar jag språket författaren använder. Hon delar ut roliga repliker till karaktärerna som ivrigt slänger de ur sig. Jag älskar verkligen Alexias attityd och att hon vågar säga precis på pricken vad hon tycker.
Den tredje, och sista, bra saken med boken är att den utspelar sig på 1800-talet i London (Wow, älskar upplägget! 1800-talet är från och med nu mitt favoritårhundrade! Karaktärerna är sådär typiskt 1800-tal och allting stämmer överens, jag har kommit fram till att 1800-talet är fascinerande med alla dessa typiska sakerv för det århundradet, med droskor, parasoll, hattar, klänningar och korsetter och hela det stuket. Själva konceptet är fantastiskt. Det är också typiskt engelsmän att vara sådär himla artiga och dricka te jämt och ständigt. Jag kan inte säga annat än att jag älskar det, fast det har jag redan gjort så många gånger nu :)
Nu kommer vi till den svåra delen då jag ska försöka komma på några dåliga saker med boken, låt mig tänka efter lite, hm...
Jo, det är rätt så långa kapitel, vilket kan vara lite dåligt eftersom mina föräldrar ibland ropar på mig och då måste jag lägga ifrån mig boken utan att veta var jag är någonstans! Eller t.ex när jag ska sova och kapitlet är hur långt som helst, dagen efter när jag vaknar så vet jag inte var jag är. Suck!
Andra synpunkten: Ja, ibland kan det gå lite trögt fram i boken, men det är inte ofta! För det mesta flyter den på bra.
Tredje: Att den tog slut på tok för fort! Jag menar, den kunde ha varit minst dubbelt så lång! Ska verkligen köpa nästa del, för det har jag ännu inte gjort :D
En underbar bok! :)
Varför skulle jag inte vara med!? ;)
SvaraRaderaMin mejl (som du redan har): mimmi.jacobsson@hotmail.com
Nu kommer vi till den svåra biten: Att komma på en bok jag kan berätta om. Jag skulle kunna berätta lite om vad jag tycker om "Vamire Diaries", för otroligt nog kan jag faktiskt komma på några få bra saker med dem, men det tänker jag ändå inte göra.
Åh, nu vet jag! Jag kan skriva lite om "Jellicoe Road"!
Först tre saker som är bra:
1. Boken består ju på sätt och vis av två historier, som sedan vävs ihop. Och sättet författaren väver ihop dem på är otroligt bra!
2. Karaktärerna är så underbart fina! (Speciellt min personliga favorit, Jonah Griggs ;))
3. Den är helt och hållet oförglömlig!
Och nu till tre dåliga saker:
1. I början blir man så förvirrad och uttråkad att man nästan ger upp.
2. Det kändes som om varenda ungdom i boken på något sätt var föräldralösa, vilket inte var så trovärdigt.
3. Det hade inte gjort något om den var längre, då den inte blir aaamaaaaaaziiiiing förrän efter ett tag ;)
Jag har skrivit om tävlingen här: http://minbokkista.blogspot.se/2013/01/tavling-igen.html
:D
Självklart vill jag vara med!
SvaraRaderamin mejl är: anna_eiderbrant@hotmail.se
En bok som jag tycker om, men som jag ändå kommer på några dåliga saker om, får i det här fallet bli Min dotter Amy - om Amy Winehouse, skriven av Mitch Winehouse - hennes pappa.
Bra saker:
1. för det första är detta en superbra biografi. Författaren har(hade) en så pass nära relation till "huvudpersonen" att det blir ärligt och mer på riktigt än om den hade varit skriven ur ett mer utomstående perspektiv.
2. Den är känslig och Mitch beskriver ärligt både positiva och negativa saker ur Amys liv, utan att på något sätt lämna ut henne. Man får liksom reda på saker och frågetecken rätas ut utan att det måste vara som anaskigt skvaller.
3. Den tredje och sista bra saken jag tänkte ta upp här är den närvaro som jag tycker skildras genom den här boken. Hel tiden känns det som att berättelsen är riktad till just mig och jag känner mig betydelsefull och som läsare ärad att anförtros om alla Amys livserfarenheter(tja... en del av dem i alla fall ;)
Nu till lite sämre saker:
1. Såklart är den väldigt känslosam, vilket i längden kan få en att ifrågasätta innehållet litegrand. Var det verkligen såhär, eller är det påverkat av Mitchs egna känslor med tanke på hans förhållande till Amy?
2. Han tar ofta upp sin aggretion till Amys man, vilket ger boken en (något onödig) svart slöja och på ett sätt får boken att förlora sin trovärdighet något.
3. Den är till viss del väldigt repetativ och har inte en så stor variation av ordval och uttryck. Den är inte av så hög språklig grad och man märker att det inte är en "utbildad" författare som har skrivit boken.
Men Den är i alla fall bra och jag tipsar om att läsa den, speciellt om man är ett Amy Winehouse-fan. Då är den ett måste!
Håller tummarna för mig, men även för de andra i tävlingen. Blir liksom roligare då, ifall någon av dem vinner ;P
Mvh
Anna