"Eld i havet del 1" av Viggo Zingmark Lien

När jag stod där i fönstret och tittade ut över havet av linor så kände jag bara en sak. Att de bjöd in mig till en dans. jag tog några vacklande steg ut på dem innan jag kunde känna deras rytm. Den flöt igenom mig och jag kände den som om det var mina egna andetag. Och jag kände att jag var fri. Jag dansade över linorna som om det var det enda dansgolvet som jag någonsin hade dansat på. Jag vet inte om det var några människor som stannade och tittade på mig. Antagligen såg de på den fantastiska eldslukaren som stod under mig. Jag stannade upp och beundrade hans skicklighet. Han formade eldslågorna till fjärilar som sedan flammade upp till gigantiska drakar. Och när han stoppade facklorna i munnen så var det som om han själv flammade upp till en av de brinnande bestarna. Publiken flämtade av beundran och barnen skrek av glädje. Men det här var inte bara hans show. Det var vår. Eldslågorna dansade högre och högre upp, och helt plötsligt kastade han dem rakt upp i luften. och då föll publikens blickar på mig. Lågorna började slicka linorna, och åter igen dansade jag över havet av linor. Havet brann, och jag dansade mellan de flammande vidundren som lågorna bildade. Men elden bet mig inte. Den hade för länge sedan tröttnat på att slicka mina nakna armar. Men sedan drog han bort flammorna från mig och jag blev ståendes där utan mina brinnande vänner. Men jag log bara och beredde mig på min väns storslagna avslutning. Det var den här delen av hans brinnande cirkus som jag aldrig hade fått se. Så därför ryckte jag, precis som alla andra, till när han började. För i mitten av havet hade elden börjat brinna.