Konungens återkomst

Av J. R. R. Tolkien.
370 sidor (plus cirka 150 sidor appendix).
Engelska originaltiteln: The Return of the King
Tredje och sista delen i Ringarnas herre som tidigare har kallats Sagan om Ringen. Här kan du läsa alla mina inlägg som rör denna fantastiska bokserie.

(OBS! Denna recension innehåller spoilers för de tidigare böckerna i trilogin, Ringens brödraskap och De två tornen, så läs de fantastiska böckerna innan du läser den här recensionen!)

"En ring att styra dem, en ring att se dem,

en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,

i Mordor, i skuggornas land."

"-Minns du den där kaningrytan, herr Frodo?, sade han. -Och vårt läger under den varma sluttningen i hövitsman Faramirs land, den dagen jag såg en olifant? -Nej, tyvärr inte, Sam, sade Frodo. -Visst vet jag att det har hänt, men jag ser det inte framför mig. Jag minns inte längre hur mat smakar, hur vatten känns, hur vinden låter, hur träd och gräs och blommor ser ut, hur måne och stjärnor blänker på himlen. Jag står naken i mörkret; Sam, och ingen slöja finns mellan mig och hjulet av eld. Jag börjar se det framför mig även när jag är vaken, och allting annat förbleknar."

Det splittrade brödraskapet fortsätter på olika håll sin kamp mot Mordors härar och Saurons ondska. Ringens krig kommer snart att bryta ut till fullo, och det kommer att drabba alla. Människorna måste enas och möta Svarta Landets enorma arméer, och de två små hobbitarna fortsätter sin färd mot Dombergets eldar. Men för varje steg de tar så bli Ringen tyngre och tyngre.

Så har jag gjort det. Så var Ringarnas Herre, min absoluta favoritserie någonsin, utläst. Det känns lite konstigt som det alltid gör när man har läst ut en fantastisk bokserie, eftersom den helt plötsligt är slut. Men jag älskar den här berättelsen. Den har alltid varit min absoluta favorit. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska skriva den här recensionen. Det här är en fantastiskt bra avslutning på bokserien. Mycket, mycket bättre än filmen, som också är helt fantastisk. Väldigt många scener som var med i boken är inte med i filmen, vilket jag tycker är konstigt eftersom många av dem är ganska viktiga. Själva slutet i boken (som jag självklart inte kan berätta vad det är) är ju väldigt viktig enligt mig, och jag tycker att det är väldigt konstigt att de har valt att klippa bort eller att kanske till och med låta bli att spela in i filmen. Det är faktiskt så att boken skiljer sig en hel del från filmen, och det blir faktiskt nästan en annan sorts berättelse. En helt annan känsla som jag inte riktigt kan beskriva. Och jag måste bara säga; att trots min lite negativa inställning till framförallt första boken, så älskar jag de här böckerna. Jag är så otroligt glad att jag läste alla tre böckerna och inte gav upp efter första boken. Så. Otroligt. Glad.
 En sak som jag måste ta upp nu i den här recensionen som jag inte har skrivit något om i mina recensioner av de tidigare böckerna, det är faktiskt kartan som finns i boken. Eftersom äventyret utspelar sig i en så stor värld så är det väldigt användbart med kartan. Väldigt många gånger under min läsning av de tre böckerna så har jag gått tillbaka till kartan för att se vart de är, och när någon plats nämns i berättelsen så är det ganska kul att kunna leta reda på platsen på kartan över Midgård. I just den här boken så finns det även en mycket mer detaljerad karta över Rohan och Gondor där större delen av berättelsen utspelar sig, och den är till och med ritad med höjdkurvor på bergen! En sak som jag däremot har skrivit i mina tidigare recensioner är den att jag inte på något sätt kan förstå hur Tolkien har lyckats skapa en så stor värld där alla platser, liksom i verkligheten, har sin egen historia, sin egen sorts befolkning och sitt eget sätt att leva. Han har ju till och med skrivit ännu en tjock bok som utspelar sig i samma värld under Midgårds första ålder, Silmarillion. Dessutom finns det ett långt appendix i slutet av boken som innehåller allt möjligt. Släktträd, register på allt möjligt, berättelser om de gamla kungarna, allt möjligt. Min favoritdel i appendixet är det där man kan se alla händelser under årtalen, från början av andra åldern till slutet av tredje åldern, och det är verkligen jättemånga händelser! Man kan se exakt när alla saker från och med början av Hobbiten (eller Bilbo som är förhistorien till Ringarnas herre) till slutet av den här boken händer. Förlåt att jag kanske bara håller på att prata om saker som ingen är intresserad av, men jag är faktiskt en så stort fan av Sagan om Ringen att jag inte skulle ha några problem med att lära mig allt utantill. Jag har inte gjort det än, men någon gång, en vacker dag. En vacker dag så.
 Nu avslutar jag snart recensionen av min favoritbok (ordet räcker inte till), men sist men inte minst så måste jag bara säga att jag typ började gapskratta när jag läste det här citatet. Det är inte direkt det man förväntar sig att läsa i den här berättelsen. Egentligen så finns det ju lite mer mening i det än det som jag har skrivit, men om man bara ser det från den här sidan sååå......

"Knappt tjugo steg från hobbitarnas gömställe stannande den mindre orken. 

"Nä", fnös den, "nu går jag hem."