Skuggan

Av Petrus Dahlin och Lars Johansson.
425 sidor.
Första delen i bokserien The World of Voodoo.

" Skuggan vred på metallbladen för att titta ut genom fönstret, lika snabbt vred hon tillbaka. Det var någon som tittade på henne. Där, i fönstret i huset mitt emot. Hon backade in mot rummets mitt.
 Försiktigt lämnade hon sin lägenhet och smög via korridoren in i lägenheten bredvid. Tittade ut mot huset på andra sidan gatan igen. Ett fördraget fönster. I rummet till vänster sov en kvinna. Teven kastade fladdrande blå toner i rummet. Hon sökte efter fler rörelser.
 Väntade.
 Inget hände.
 En stilla fasad glodde tillbaka. Förmodligen var det bara någon som bodde där och inte någon som Zouzou hade skickat. "

Skuggan har flytt från det voodookrig som pågått i över tusen år i västafrika mellan hennes hemby Ooms och Zouzou-stammen. Hon flyr till Sverige för att samla krafter och för att sedan kunna återvända och vinna kriget. I Stockholm träffar hon två andra tonåringar: Ruben, en mobbad kille med en fattig mamma, och Miranda, en tjej med en rik familj och ryggproblem. När Miranda och Ruben träffar Skuggan så stöter de på något helt nytt i tonårsvärlden, som redan är fylld av kärleks- och familjeproblem. Samtidigt som en hänsynslös häxmästare närmar sig Stockholm i jakt på Skuggan så öppnas dörrarna till en ny värld för ungdomarna: en värld av voodoo.

 Jag önskar verkligen att jag hade tagit tag i att recensera den här boken tidigare! Jag hatar när jag av någon dum anledning skjuter på att recensera en bok, och på så sätt nästan glömmer bort vad jag tyckte om den. Men nu ska jag göra ett försök, för den här boken är en ny favorit!
 Det är sällan jag lyckas läsa en ny bok utan att veta mycket om den (hej hej spoilers!), men i det här fallet lyckades jag faktiskt. Och jag måste säga att den är en riktigt härlig känsla när man blir totalt överaskad av vad som finns mellan sidorna.
 Först och främst: karaktärerna! Det är det viktigaste i alla bra böcker, och den här bokens karaktärer lyckas verkligen få mig att tycka om dem (förutom Kevin då, han är genomvidrig)! Trots att man skulle kunna se det som ganska klassiska karaktärstyper (till exempel den mobbade killen i en fattig familj som möter den rika snygga tjejen) så lyckas Petrus och Lars verkligen göra så att man vill läsa mer om dem. De blir aldrig tråkiga!
 En av de tre huvudpersonerna som jag gillar väldigt mycket är Miranda. Jag tyckte att det var väldigt intressant att få läsa ur hennes perspektiv, och hennes relation till både Ruben och Skuggan var väldigt bra skriven!
 Ruben tyckte jag också väldigt mycket om (som sagt, jag gillade alla karaktärerna). Man fattar verkligen varför han gjorde som han gjorde och hur han tänkte, och för att vara huvudperson så tycker jag att han hade ovanligt mycket djup och intressanta tankar!
 Men Skuggan, OJ vilken karaktär! Jag tror jag ändrar mig om favoritkaraktären nu, Skuggan är SUPERHÄFTIG! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga; hon var verkligen inte den sortens person jag trodde att hon skulle vara, men hon var så mycket bättre! Jag älskar sättet hon ser på både andra personer och händelser, och att hon tänker lite annorlunda och inte bara som "vanliga" bokkaraktärer. Det var bra att man fick läsa om hennes liv innan hon kom till Sverige också, och inte bara höra henne tänka eller berätta om det. Vissa återblickar var lite jobbiga att läsa och det kunde ta en liten stund innan man förstod att det var en återblick, men boken hade inte blivit bättre utan dem!
 Och så har vi ju själva voodoon. Jag vet inte vad det var jag hade förväntat mig, men inte var det det här. Det här var äkta voodoo, och inte bara med dockor, utan med komplicerade ritualer och sånger till andarna. Jag vet inte om författarna har hittat på den här "voodoo-religionen" själva eller om den redan fanns, men det blev ett mycket större djup i berättelsen av det.
 Den här sortens magi skiljde sig väldigt mycket från magi i många andra ungdomsböcker. Den kändes mer "äkta", och den var mycket mer mäktig och kraftfull än jag förväntat mig. Och läskigare. En scen var riktigt, riktigt obehaglig kan jag tala om. Och jag blir alltid lika glad över att efter att ha läst en bok kunna ta en mening som "Men för den som öppnat dörren till voodoons värld och börjat experimentera med magi finns det ingen återvändo" på fullaste allvar.
 Sen har jag ju hittat på den här dumma grejen att skriva minst en mindre bra sak om boken i varje recension. Men det ska nog gå ganska fort.
 Först var det det jag sa förut, det där om att Skuggans återblickar kunde bli lite dryga att läsa. Men som sagt, boken hade inte varit bättre utan dem.
 I början (och lite senare också) av boken så kändes det även som att man fick läsa lite väl mycket ur bikaraktärers perspektiv. Vid de tidpunkterna kändes det ganska onödigt, men i efterhand kan jag förstå varför författarna skrev så eftersom det ger ytterligare lite djup i berättelsen.
 Jag tror faktiskt inte att det var mer "dåliga" saker än så.
 Slutet i boken var otroligt spännande! Det kunde nog inte ha varit bättre. Det kändes både oväntat och olidligt spännande. Det var verkligen JAG-MÅSTE-FÅ-VETA-HUR-DET-SLUTAR-känslan. Och tack och lov så kommer det ju en till bok, Samlingen, i höst. Jag ska försöka hålla ut tills dess, men under tiden för jag väl försöka få så många som möjligt att läsa den här boken.

Du kan och borde beställa den här boken från antingen Adlibris eller Bokus. Alla som gillar annorlunda och bra böcker, vill läsa något lite läskigare eller helt enkelt är nyfiken på den här boken borde definitivt se till att skaffa den så fort som möjligt!