The Portent: Tecken i Skyn

Av Peter Bergting.
132 sidor.
En fristående fortsättning till The Portent: De dödas rike.

Handling: Skogsrået Lin vandrar genom de dödas rike, sökandes efter sin vän Milo som offrade sig för henne i striden mot demonen Guishen. Snart upptäcker hon att alla vägar tillbaka till de levandes värld är stängda och att det är någon som försöker hindra henne från att ta sig tillbaka. Men om Lin lyckas ta sig tillbaka, vilken sorts värld och gamla fiender kommer då att vänta henne efter hennes frånvaro?

Omdöme: En av de saker som gjorde mig mest peppad inför Tecken i Skyn var att efter sju år sedan den senaste boken så finns det fortfarande en story att berätta, och det tycker jag sätter igång fantasin. Eftersom jag verkligen gillar Bergtings tidigare verk, båda Morwhayle-bokserien och hans seriealbum (The Portent och Domovoi) så såg jag verkligen fram emot att läsa den här.
 Det här är både en bra och dålig sak med boken som jag ska säga nu, och jag tänkte lite samma sak när jag läst ut Dödens stad. Det är att efter sista sidan så känns det lite snopet, plötsligt har man läst klart och slutet bara kom och gick. Men så är det egentligen inte, och jag tror att jag har förstått varför det kändes så vid första genomläsningen. Berättelsen är inte densamma som man tror att den är, den är djupare, och man måste tänka lite för att verkligen förstå den. Först känns det alltså som att "jaha, var det allt", men sedan när man väl börjar tänka på vad man nyss läst så inser man hur bra det egentligen är. Det här är ett konstverk, både i text och bild!
 Men över mer till själva boken. Först och främst: den är så otroligt snygg! Det går inte att beskriva, man måste se det själv. Färgerna skapar så fantastiska stämningar, och jag undrar om det finns någon bättre än Bergting på att berätta berättelser lika mycket med bilder som men ord där båda två är perfekt balanserade.
 Något jag gillar är att Tecken i Skyn verkligen är Lins berättelse. Första boken handlade mer om hennes äventyr med Milo, men den här handlar verkligen om Lin. Det var mindre action i boken än i första, men storyn behöver absolut inga fighter för att bli bra.
 Jag måste säga att Alkuin och Kaspara, Lins gamla tränare, nog är de bästa karaktärerna. Båda två är jäkligt coola, och ingen är helt ond eller god (något av det bästa med Bergting böcker). De tillför så mycket till storyn, och utan dem skulle boken inte varit hälften så bra.
 Om jag måste säga någonting negativt så är det väl att jag först såg den riktiga storyn vid andra genomläsningen. Jag tyckte också att Lin ibland pratade lite för modernt, med ord som 'typ', men det är inget som stör i längden.
 Slutet är det bästa i boken, enligt mig. Jag gillar verkligen hur det som händer händer, och de sista 20 sidorna är helt fantastiska, både i ord, bild och framför allt handling och karaktärer.
 Jag kan faktiskt inte beskriva hur otroligt mycket jag gillar den här boken. Allt är fantasifullt och triggar fantasin hos läsaren, och varenda sida är en inspirationskälla för mig. Det spelar ingen roll om det kommer ännu en fortsättning eller inte, den här berättelsen är ändå fantastisk!

Favoritkaraktär i boken: Alkuin. Kan inte förklara varför, han är bara riktigt cool. (Men nu fick han plötsligt en hård match mot Kaspara som favorit).
Favoritdel i boken: Början i de dödas rike, de sista 20 sidorna, och det mesta däremellan.

Tecken i Skyn kan och borde verkligen beställas från bl.a. Adlibris eller Bokus.