"Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" av Ransom Riggs

Förlag: Rabén & Sjögren (Tack så jättemycket för boken!)
Sidor: 379
Originalets titel: Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children

"En stund senare dundrade Ricky fram ur snåren. Han såg den gamla kraftlösa mannen i mina armar och backade ett steg. "Åh, nej. Gud. Åh, Gud", sa han och gned händerna över ansiktet, och medan han babblade om att hitta pulsen och ringa snuten och såg du något i skogen - så kom en märklig känsla över mig. Jag släppte min farfars kropp och ställde mig upp, med varje nervtråd kittlande av en instinkt jag inte visste att jag hade. Nog fanns det något ute i skogen - jag kände det. Det syntes ingen måne på himlen och inget rörde sig i skogen utom vi själva, och ändå visste jag på något vis precis när jag skulle höja ficklampan och precis vart jag skulle rikta den, och i den smala ljusstrimman såg jag under ett ögonblick ett ansikte som kunde ha hämtats direkt från min barndoms mardrömmar. Det stirrade tillbaka med ögon som simmade i svart vätska. Håriga bitar av kolsvart kött hängde löst från den krökta kroppen och munnen gapade groteskt  så att en bunt långa, ålliknande tungor kunde slingra sig ut. Jag skrek något och då vände den sig om, försvann och satte buskaget i gungning, vilket fångade Rickys uppmärksamhet."

När Jakob var liten berättade hans farfar fantastiska historier om sin barndom. Historier om barn med speciella förmågor, jagade av monster, som bodde på ett skyddat barnhem. Farfarn hade också fotografier på de besynnerliga barnen. Jakob tror verkligen på farfarns historier, men när han blir äldre så växer han ifrån dem som alla gör. Men en natt när Jakob är femton år blir farfarn mördad, när Jakob hittar sin hans kropp så ser han en skymt av ett monster, precis så som farfarn berättade om dem. På grund av farfarns sista mystiska ord ger sig Jakob iväg på en resa till en ö utanför Wayles kust. På ön hittar han ett gammalt barnhem, men till skillnad från farfarns underbara beskrivningar är det här huset fallfärdigt och sönderbombat. Men när Jakob börjar forska i vad som hände med barnhemmet börjar det sakta gå upp för honom att farfarns historier kanske inte var några sagor. Att de besynnerliga barnen kanske fanns på riktigt.

Jag ska säga, att om det hade varit jag som skrivit den här boken, så skulle jag inte ha kunnat komma på en bättre titel. Den passar så bra in till hela handlingen och beskriver verkligen allt man behöver veta om boken i titeln. Jag tycker att det är så intressant att läsa om de besynnerliga barnen och deras speciella förmågor. Jag tycker att det är kul att författaren inte bara har klassiska saker, som till exempel att kunna göra eld med händerna, utan också andra saker. Det är en rolig idé att Hugh har bin inuti kroppen och jag hade faktiskt väldigt lätt att se Millard framför mig, osynlig och allt. Mina favoritkaraktärer är nog Olive, Emma och Jakob, och jag tycker att Enogh är den som har den mest skrämmande förmågan. Boken framgår ganska mycket som en skräckbok, men jag tycker nog snarare att man kan kalla det för en annorlunda fantasybok med skräck-inslag. Enligt mig så är boken läskigast i början och i slutet. En sak som förvånade mig men som jag faktiskt blev ganska glad av var att det var med lite kärlek i boken. Jag hade absolut inte förväntat mig det men tyckte att det var jättekul. Ännu en sak som är kul är att man inte direkt läser för att få veta slutet, utan mer för att bara få uppleva mer av den spännande berättelsen. Och till sist måste jag skriva om en av de viktigaste sakerna innan jag glömmer bort det. Fotona! Hela boken är full av gamla fotografier som passar perfekt till berättelsen, och alla är äkta. Författaren har lyckats väldigt bra med att sy in fotona i handlingen. De fotona som jag tycker är läskigast är nog det på tomten och det på flickan som väntar på bussen med skuggan framför sig. Och kortet "Emma i mörkret" är ju riktigt snyggt. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är en annorlunda och riktigt bra bok som man inte får missa!