Pretty Monsters: Askungeleken och andra berättelser

Av Kelly Link
Utgiven på svenska av X Publishing. Tack så jättemycket för boken!
253 sidor.
Amerikanska originaltiteln: Pretty Monsters
Andra delen av novellsamlingen Pretty Monsters

"Dessutom hade stuga 4 sett ett monster i skogen. Stuga 4 hade inte talat om något annat sedan de kom tillbaka. Stuga 6 var chanslösa. Om inte stuga 6 såg monstret, skulle stuga 4 behålla det övertag som ödet gett dem. Om stuga 6 såg ett monster - fast vem ville se ett monster, ens om det betydde att man kunde berätta det för alla?"

I den första novellen, Monstret, ska stuga 6 på övernattning i skogen, och stuga 4 säger att de har sett ett monster på sin övernattning.

I Surfaren har aliens besökt jorden och talat med människan Hans Bliss, och en grupp människor väntar på deras återkomst.

"Ena stunden var kommendanten en ung man, löftesrik, och full av livskraft, och vips var han en död man som badade i sitt eget blod, och vips var han ett andeväsen, så liten att Zilla hade kunnat hålla honom mellan sina händer och smälla sönder honom som en papperspåse, om han inte saknat substans. Han grep efter ett av Zillas amulettband som var det en livlina. Hans förvånade min var rent komisk."

Kommendanten från Abal blir dödad och förvandlas till ett av Ozmas och hennes mystiska mamma Zillas små andeväsen.

I novellen Söta monster utspelar sig två historier; den ena är kärlekshistorian om Clementine och Cabell, och den andra är om Lee som läser boken om Clementine och Cabell.

" "Vi skulle kunna leka Tre små grisar. Eller Askungen. Du får vara den elaka styvsystern."

Och i titelnovellen Askungeleken ska Peter och hans styvsyster leka Askungen, en lek som går lite för långt.

Om jag skulle beskriva Kelly Links noveller med ett ord så skulle det vara konstiga, för det är verkligen det som de flesta av de här novellerna är. Det här är andra delen i Pretty Monsters, och anledningen till att jag började med tvåan var att det var den jag hade hört minst om. Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken, och jag har tyvärr blivit lite besviken på den. Det är inte så att det är dåliga noveller eller något sånt, det är bara det att de inte var så speciella som jag trodde att de skulle vara. Den första novellen, Monstret, är helt klart den bästa. Den är det där speciella som jag förväntade mig; rolig, lite läskig, och helt, totalt, knäpp. Helt klart den bästa spökhistorian som du kan berätta vid lägerelden sent på kvällen. Det som gör att de andra novellerna inte håller samma mått är att de är så konstiga. Ingen av dem är dåliga, men vissa är för skumma och för långa, och vissa känns ganska poänglösa. Askungeleken kunde ha varit en perfekt skräckhistoria, men tyvärr är den alldeles för kort. Jag förstår vad det är som ska vara läskigt, men det får alldeles för lite plats för att kunna skrämma mig. De andra tre berättelserna är ganska bra, men inte speciellt mycket mer. Surfaren tyckte jag var helt okej. Lite konstig från början, men den blir bättre efter en liten stund. Söta monster måste vara den konstigaste novellen i hela boken, antagligen den konstigaste jag någonsin läst. Jag kan inte på något sätt förstå vad den går ut på. Det enda jag gillade extra mycket med den var slutet (som jag inte tänker avslöja här). Men det som gör att jag läser alla novellerna och inte tycker att de är urusla är Kelly Links språk. Jag kan inte förklara vad det är som är så speciellt med det, men det är verkligen fängslande på något sätt. Om du läste citatet från Monstret här uppe så förstår du vad Kelly Link är när hon är som bäst, i alla fall i den här boken. Nu så här i efterhand så känns det som att jag har varit lite för hård mot den här boken. Den är inte dålig, absolut inte dålig. Jag rekommenderar den till alla som tål lite annorlunda böcker, jag tycker bara inte att man ska ha för höga förväntningar på den. Och vem vet, jag kanske är den enda som inte är stormförtjust i de här novellerna Och trots att jag inte är det så har jag ganska höga förväntningar på nästa bok i serien Pretty Monsters