Cirkoli

Av Partik Stigsson
490 sidor (två sidor är författarens tack).
Utgiven av Universum Noll

" -Cirkoli fanns här för mycket länge sen. Det var en cirkus. Och på samma gång ett tivoli ... Det var därför det kallades Cirkoli.
De hade kommit upp på en kulle. Runtom dem bredde ett område med förvridna, rostiga metallföremål och förfallna trähus ut sig. Det var så stort att det inte gick att se var det tog slut. Mellan båsen och ståldelarna löpte slingrande gångstigar som var övervuxna med ogräs och fulla med gapande hål. Där stod cirkusvagnar som en gång varit färgglada men där färgen nu flagnat. Där fanns cirkustält, fontäner och karuseller, och vid sidan av dem skjutbanor och bås med chokladhjul. Alltsammans var trasigt och kringkastat. Anfrätt av väder och vind. I mitten reste sig en gigantisk berg- och dalbana i en brant båge mot himlen. Fastän det bara fanns rester kvar av Cirkoli förstod Gusten att det här en gång i tiden måste ha varit en fantastisk plats."

I en stad omgiven av en ogenomtränglig ogrässkog bor Gusten och Sofia. På andra sidan snårskogen finns resterna av Cirkoli, ett fantastiskt nöjesfält med önskebrunnar och berg- och dalbanor som reser sig upp i himlen. På Cirkoli fanns åkatraktioner så fantastiska att de inte fanns någon annan stans. Det fanns en port ut till universum och saker som inte liknade något annat. På Cirkloi fanns det odjur också. Odjur som var både människor och djur. De var blodtörstiga, och de rymde och förstörde Cirkoli och dödade alla i sin väg. Ingen vet vart de tog vägen efter det. Efter att en trollkarl planterade ogrässkogen så började människorna långsamt glömma bort Cirkoli och det förvandlades till en legend. Den här boken handlar om Gusten och Sofias upptäckt av Cirkoli, och i slutändan om deras kamp mot odjuren.

Efter att ha läst den här boken så har jag kommit fram till att det kanske är den bästa bok som jag har läst. Den är faktiskt otroligt bra. När jag köpte den här på bokmässan så hade jag inte jättehöga förväntningar på den, annat än att jag trodde att den skulle vara bra. Det som var bra då var att jag inte visste så mycket om den. För den här boken överaskade mig totalt. Den är verkligen hur bra som helst. Det som jag tycker utmärker den här boken mest är fantasin. Det här är en fantasybok, men jag har aldrig läst något liknande. Jag fattar verkligen inte hur författaren har kunnat komma på allt det här. Visserligen så har han skrivit den under sex år, så han har ju haft gott om tid på sig, men ändå! Det är ju fantastiskt! Jag älskar karaktärerna, för de är nog (tillsammans med fantasin) det bästa med den här boken. Häftigast är ju så klart Sofia. Så cool och modig och bara så... häftig! Gusten gillar jag ju också ganska mycket, men på ett annat sett. Han har ju inte direkt lika stor kämparglöd som Sofia, men han känns på något sätt väldigt trovärdig. Två andra figurer som jag gillar väldigt mycket är bläckfisken och Fabricia. Jag kan tyvärr inte säga så mycket om dem eftersom det skulle spoila en del, men jag gillar dem verkligen. En sak som jag gillar väldigt mycket med böcker är när de är storslagna. Inte bara ett litet fjuttigt äventyr om en kamp mot nån som vill ta över världen. Nej, ett riktigt stort äventyr. Och det är precis vad den här boken är. Den är uppdelad i fem olika delar, och varje del har en helt unik berättelse och är som en hel bok. Och när de där fem olika delarna råkar tillhöra samma bok, ja då blir det en riktigt storslagen berättelse. Från början när jag läste baksidetexten om odjuren så föreställde jag mig stora muskulösa monster, och när jag fick veta vad det var för sorts odjur så blev jag nästan besviken. Men författaren visar att de där odjuren är minst lika farliga som mina förväntade små monster, och att det här inte är en godnattsaga. En helt annan sak som jag måste lägga till här i min recension är att det finns otroligt snygga illustrationer i boken, en för varje del. Det blir liksom lite extra spännande när man ska vända blad och så vet man att det finns en bild där. Man längtar efter att få se vad den innehåller. Och omslaget är ju också riktigt snyggt! Det passar perfekt till boken.
Nu när jag tänker efter så kan jag faktiskt inte komma på en enda sak som är dålig med boken. Den blir aldrig seg, aldrig överdriven, aldrig långsam. Någonting finns det ju säkert som inte är helt perfekt, men eftersom jag inte kommer på något sånt nu så kan vi ju strunta i det.