Cirkeln

Skriven av Sara Begmark Elfgren och Mats Strandberg.
515 sidor (plus författarnas tack och några andra saker på ca 4 sidor).
Första boken i Engelsforstrilogin.

"Du tappar greppet. 
En främmande viskning i hans huvud. Elias ser sig omkring och upptäcker att han har gått uppför spiraltrappan igen och kommit tillbaka till korridoren utanför rektorns kontor. Han vet inte varför han har gått hit. Lamporna blixtrar till och slocknar. Dörren till trapphuset glider långsamt igen bakom honom. Precis innan den slår igen hör han det. Ljudet av en mjuk skosula i spiraltrappan.
Göm dig.
Elias springer längs den dunkla korridoren. Efter varje skåprad väntar han sig att någon eller något ska dyka fram. Just som han har rundat ett hörn hör han dörren till trapphuset öppnas långt bakom honom. Stegen närmar sig, långsamt men målmedvetet. Han når fram till den stora stentrappan som är skolans ryggrad.
Spring uppför trappan.
Elias ben lyder, tar två trappsteg i taget. När han kommit högst upp fortsätter han springa genom den lilla korridoren där en låst dörr leder till skolans vind. Det är en återvändsgränd, en av skolans få bortglömda platser. Här ligger några toaletter som ingen annan använder. Linnéa och han brukar träffas här.
Göm dig.
Elias öppnar dörren till toaletterna och smiter in. Han stänger försiktigt efter sig och försöker andas så tyst det bara går. Lyssnar. Det enda ljudet i hela världen är en motorcykel som accelererar och försvinner i fjärran. Elias lägger örat mot dörren. Han hör ingenting. Men han vet. Någon står där. På andra sidan dörren.
Elias."

En natt efter att pojken Elias hittas död på en av Engelsfors gymnasiums toaletter så tappar sex olika tonårstjejer kontrollen över sina kroppar och förs iväg i en blodröd månes sken. De har ingenting gemensamt, men magiska krafter har vaknat till liv inom dem. De förs till en skyddad plats, den enda platsen där de är säkra från ondskan som jagar dem. De är De utvalda, de som ska leda kampen mot demonerna. De kan inte lita på någon annan, ingen förutom varandra. Annars kommer de inte kunna överleva. De måste samarbeta, trots sina olikheter och åsikter om varandra,  och de måste öva på sina krafter och hitta ondskan, innan den hittar dem. De är Cirkeln.

En sak som alltid är rolig är när en bok överträffar ens förväntningar, och det har Cirkeln faktiskt gjort. Alla säger ju att den är så bra, så när författarna själva kommer hit där jag bor för att signera böcker så är det väl självklart att man måste köpa den. Egentligen vet jag inte vad jag förväntade mig av den här boken, men vad det än var så har den överträffat dem. Det som jag tror gör att jag fastnar så lätt är språket. I vanliga fall brukar jag inte tänka så mycket på hur karaktärerna pratar eller hur meningarna är formulerade, men det gör jag i det här fallet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör språket så speciellt, det enda jag vet är att det är otroligt gripande. Det finns liksom inte några karaktärer som pratar på ett helt onaturligt sätt, jag skulle nästan säga att det är deras språk som formar dem. Och alla karaktärerna är väldigt levande. De skulle lika gärna kunna ha funnits på riktigt. Visst, det är en sorts fantasyberättelse och huvudpersonerna har magiska krafter och så, men det är inte superkrafterna som gör personerna intressanta. Det som är så kul är att man får läsa ur nästan alla huvudpersonernas perspektiv, så man får lära känna dem på ett väldigt bra sätt. Man förstår verkligen deras relationer till alla andra personerna i berättelsen. Själva staden Engelsfors är väl en typisk håla där ingen trivs och egentligen inte vill vara, men jag kan tänka mig att det kommer bli riktigt intressant när striden mellan gott och ont ska utspela sig där. Det känns som att det kommer att bli ett otroligt spännande spelbräde. Jag kan säga att jag inte är förvånad över att det här har kunnat bli så stort. Jag menar, jag har bara läst första boken och jag är redan värsta Engelsfors-fanet. Jag tycker att Sara och Mats har lyckats skapa en episk berättelse som innehåller exakt allt som en riktigt, riktigt bra bok ska ha. Kärlek, mystik, mörker, magi, ALLT! Den är fantastisk! Jag skulle vilja prata på hur länge som helst om den. En sak som jag måste försöka uttrycka är det som jag tycker gör boken så speciell. Det är inte det med magin och demonerna och allt det där, utan det är hur den är så fantastiskt bra sammanflätad med karaktärernas personligheter, deras känslor och tankar och deras omgivning. Till exempel den mobbade och utstötta Anna-Karin som får kraften att styra och ändra andra människors åsikter om henne. Eller den populära Vanessa som kan bli osynlig. Jag skulle vilja prata på hur länge som helst om den här boken och berätta allt om den, men det skulle ju inte bli någon bra recension heller. Cirkeln är absolut en av mina favoritböcker, och jag ser fram otroligt mycket emot att få läsa fortsättningen. Och förresten är omslaget verkligen så otroligt snyggt!