"Intet" av Janne Teller

Förlag: Bazar förlag
Sidor: 142
Originalets titel: Intet

"Det var då Pierre Anthon reste sig upp. - Ingenting har någon betydelse, sade han. Det har jag vetat länge. Så det är ingen idé att göra något. Det har jag just kommit på. Helt lugnt böjde han sig ned och packade ihop sakerna som han just tagit upp ur sin ryggsäck. Han nickade hej då med likgiltig min och lämnade klassrummet utan att stänga dörren efter sig. Dörren log. Det var första gången jag såg den göra det. Pierre Anthon lämnade dörren på glänt med ett skrattande gap som kunde också sluka mig ute, om jag lät mig lockas att följa efter. Log mot vem? Mot mig, mot oss? Jag såg mig omkring i klassen, och den besvärade tystnaden sade mig att de andra också hade märkt det. Vi skulle bli något."

När Pierre Anthon en dag bara lämnar klassrummet för att "ingenting har någon mening" och börjar sitta i ett träd och kasta plommonkärnor på sina klasskompisar så bestämmer de sig för att de måste få Pierre Anthon att ändra sig och komma ner från trädet. För de börjar känna att Pierre Anthon har rätt, och för att kunna få behålla den syn på världen de har så måste de visa honom att det finns saker som har betydelse. De startar en lek, en lek där alla måste offra något som är viktigt för den personen till "högen av betydelse" och sedan får bestämma vad näste man ska offra. När alla har offrat var sin sak ska de visa högen med all betydelse för Pierre Anthon för att få honom att ändra sig, men det som först börjar med någons favoritskor blir värre och värre för varje person. Och vart går egentligen gränsen för vad man kan tvinga någon annan att offra?

Den enda anledningen till att jag läste den här boken eller ens hörde talas om den var att jag har blivit inbjuden till ett frukostsamtal med författaren i samband med bokmässan. Det är självklart jättekul, men det känns ju som om man åtminstånde måste läsa en bok av författaren innan man träffar henne. Och ja, jag tycker nog att det var värt att läsa den. Det är en väldigt speciell bok, och det enda jag skulle kunna jämföra den med är nog det lilla jag hört om Flugornas herre eller möjligtvis Hungerspelen. Enligt mig, och antagligen många andra, så handlar boken mer om människornas relationer och handlingar än om att få ner den där pojken ifrån trädet. Det är intressant att läsa om hur människor tvingar en person att offra något som är så mycket värt för den och hur den personen i sin tur hämnas, och hur allt blir värre och värre. Stundtals är den faktiskt ganska läskig och obehaglig. Men trots att det är en bra bok så känns den inte speciellt trovärdig. För det första är den ganska överdriven. Jag menar, vilken sjundeklassare skulle gå med på att offra det som betyder mest för den för att få ner en kille ur ett träd? Antagligen inte så många. Det känns liksom inte tillräckligt realistiskt för att man ska kunna tro på det, vilket är synd för i övrigt är det en väldigt bra bok. Det känns heller inte speciellt trovärdigt att de ens skulle kunna komma på en sån lek och dessutom gå med på att vara med i den. Slutet känns inte heller speciellt trovärdigt, även om det är helt okej. En sak som är värt att påpeka är att författaren är dansk, så språket kan kännas lite konstigt. Men det här är en ganska bra och helt okej bok som, trots bristerna, alla som har intresse för den borde läsa.

UPPDATERING: Efter Elisabeths kommentar så ska jag förklara mig lite bättre: Jag läste inte boken på danska, men det är lite konstigt språk ändå. Fast det kanske bara är en lite konstig översättning, vem vet?