Det här är en idé, eller ska man säga bidrag, som jag fick från Punktebbas skrivutmaning. Jag hade lite tråkigt i går kväll, så då satte jag mig ner och skrev den här dikten. I morse så skrev jag en annan dikt som jag också har tänkt publicera på bloggen, men här kommer dikten om huvudvärk:
Först är det stilla, bara helt stilla.
Först är det lugnt, och du anar inget annat.
Men ibland börjar någon slå.
Någon slår ett slag.
Någon slår två slag.
Och någon vägrar att sluta.
Ditt huvud härdar ut, men det undrar vem som slår.
Först slår det som hjärtslag.
Sedan alldeles för fort.
Någon försöker bryta sig ut ur ditt huvud.
Kanske är det din hjärna?
Eller är det någon som försöker komma in?
Vem kan det i så fall vara?
Men det fortsätter, hur länge som helst.
Och långt efter det att du gett upp,
om att försöka stå ut,
så slutar det.
Bara sådär.
Gud i himmelen vad bra den var, jag ville inte att den skulle ta slut! :)
SvaraRaderaKan du länka den andra dikten till mig också? Jag vill gärna läsa den.