Percy Jackson - Kampen om Labyrinten

Av Rick Riordan

Utgiven på svenska av Bonnier Carlsen.
415 sidor.
Engelska originaltiteln: Percy Jackson and the Olympians - The battle of the Labyrinth
Fjärde boken i Percy Jackson - serien

   (Den här recensionen innehåller spoilers för de tidigare böckerna i Percy Jackson-serien!)

"Vi hann femtio meter innan vi gått alldeles vilse. Tunneln såg inte alls ut som den Annabeth och jag råkat ramla in i förut. Nu var den rund som en avloppstunnel, byggd av rött tegel med gallerförsedda gluggar var femte meter. Jag lyste in genom en av gluggarna av ren nyfikenhet, men kunde inte se någonting. Den öppnade sig in mot ett ogenomträngligt mörker. Jag tyckte att jag hörde röster på andra sidan, men det kan lika gärna ha varit den kalla vinden. Annabeth gjorde sitt bästa för att vägleda oss. Hon tyckte att vi skulle hålla oss till den vänstra väggen. "Om vi håller ena handen mot den vänstra väggen och följer den", sa hon, "borde vi kunna hitta ut igen genom att gå åt motsatta hållet." Tyvärr försvann den vänstra väggen så fort hon sagt det. Vi befann oss mitt i ett cirkelrunt rum med åtta tunnlar som ledde ut, och vi hade ingen aning om hur vi kommit dit."

Labyrinten, samma som Theseus slogs mot Minotauren i, ligger nu utspridd under USA. Labyrinten har ingångar överallt, och om man tar sig in i den så kan man ta sig nästan vart som helst på ofattbart kort tid. Men Labyrinten förvrider människors sinnen, och de få som kommer ut ur den har blivit galna. Percys gamla fiende Luke har hittat en ingång till Labyrinten och är i färd med att leda Kronos armé genom den för att förgöra Halvblodslägret. Men för att göra det behöver de Ariadnes garnnystan, det enda som kan visa vägen igenom Labyrinten. Percy, Annabeth, Grover och Tyson måste nu ge sig in i de svindlande gångarna för att leta reda på Daidalos, mannen som skapat Labyrinten och förmodligen den enda som kan hindra Luke och Halvblodlägrets undergång. Men lever den gamla uppfinnaren fortfarande, och kommer Percy och de andra att hitta vägen igenom Labyrinten? Och samtidigt är pojken Nico, son till Hades, som hatar Percy i färd med att hitta ett sätt att återuppväcka sin döda syster. En själ för en annan.

Först vill jag bara säga: GUD VAD BRA DEN HÄR BOKEN ÄR!!! Det är lätt den bästa boken i serien hittills! Jag älskar den verkligen! Det är nog en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Jag tror att det som gör att jag gillar den här boken så OTROLIGT mycket är att det är så mycket mer som händer i den än i de andra böckerna. Eftersom Percy och de andra kommer till nya ställen via labyrinten så blir det som flera små äventyr i ett enda stort. Det blir liksom ännu roligare att läsa när det händer så många olika saker. En av mina favoritscener är nog den med vulkanen. Jag tycker att man lär känna karaktärerna mer i den här boken också och det är kul med nya monster och personer, till exempel Rachel Elizabeth Dare. Det märks att karaktärerna har mognat lite mer sen de tidigare böckerna, till och med Tyson. En sak som gör att man lär känna karaktärerna lite mer är genom Percys drömmar. För precis som i de tidigare böckerna har Percy sanndrömmar. Jag tycker faktiskt att det var jättespännande när han drömde om Daidalos, och Nico också för den delen. Det är ett genialt sätt av författaren att få veta mer om andra personer även om Percy inte är där. Och när jag ändå pratar om författaren så kan jag ju lika gärna nämna humorn. För är det en sak som jag tycker gör Percy Jackson böckerna så speciella så är det att de är roliga. Det är inte så många böcker som lyckas med det, men det gör verkligen Percy Jackson. Som till exempel:

"Jag måste prata med Clarisse", sa Annabeth.
Jag stirrade på henne som om hon precis sagt: Jag måste äta en stor, illaluktande stövel.

Men det som jag tycker är det bästa med boken nu efter att jag läst den måste nog vara slutet. Det var så... förvånande och chockerande! Jag lovar att jag aldrig skulle ha kunnat ana vad som hände. Jag fick en chock när jag läste det. Det få en verkligen att längta efter nästa bok och är så spännande att jag knappt kan vänta på att få läsa fortsättningen. Jag har varit inne på typ alla bokhandlar i stan och frågat när sista boken kommer. Jag har bestämt mig för att köpa den på releasedagen. Men nu har jag nog skrivit en lite för lång recension, så jag hoppas att du inte stör dig jättemycket på det. Men innan jag slutar så måste jag bara säga en sak: Nico och Rachel är så sjukt coola!