Minirecension: Rädda mig inte!

Vadå dålig uppdatering, jag förstår inte vad du menar? Nä, men nu har ju jag tyvärr varit väldigt inaktiv här på bloggen under hela sommarlovet, i princip. Jag har ingen aning om vad det beror på egentligen, jag vill ju forsätta blogga. Jag har väl antagligen inte tagit tag i det, helt enkelt.

 Men eftersom jag har läst rätt många böcker hittills som jag inte har recenserat så tänkte jag göra ett litet maraton med minirecensioner. Jag vet inte riktigt hur många "delar" det blir av maratonet, men då får ni ju i alla fall några små recensioner på de böcker jag inte har recenserat. Så jag börjar väl bara då:

Rädda mig inte! av Tahereh Mafi

 Juliette har tillsammans med Adam lyckats ta sig till Omega Point, en hemlig underjordisk bas där rebellerna med förmågar liknande Juliettes håller till. Samtidigt som striden mot Återetablissemanget närmar sig så blir Juliettes och Adams förhållande mer komplicerat. Hemligheter som inte direkt förenklar läget avslöjas, och Juliette måste ta ställning till vem hon egentligen är och hur hon ska använda sina krafter.

 Jag gillade första delen i Tahereh Mafis trilogi (ja, det kommer en till del) väldigt mycket, så det gjorde att jag hade rätt så höga förväntningar på den här boken. Tyvärr så tycker jag inte riktigt att den levde upp till mina förhoppningar. Jag vet att många andra gillar den, och jag tycker inte att den är dålig, men lika bra som ettan var den inte.

 För det första så hade jag hoppats på att superkrafterna skulle vara mer intressanta, men tyvärr kändes det inte så speciellt. De krafterna som var mest intressanta var nog Juliettes, och då tycker jag ändå inte att de var lika intressanta som i första boken. Hade gärna sett lite mer av den där dödliga beröringen och lite mindre av superstyrkan. Men det var absolut inte dåligt, för det mesta var det väldigt spännande.

 Sen så har vi ju det här med triangeldramat. Eftersom jag försöker hålla den här bloggen så spoilerfri som möjligt så ska jag inte gå in så mycket på det, men ärligt talat tyckte jag att Juliette bettedde sig väldigt konstigt rätt ofta. Jag förstod inte alls hur hon tänkte, och då gäller det många saker hon gör i boken. Warner var ju också med, och jag har delade åsikter om honom också. Han kändes inte lika speciell som i första boken, men han är förmodligen fortfarande en av de karaktärerna jag gillar bäst.

 Nu kanske det låter som om jag tyckte jätteilla om den här boken, men så är det inte alls. Den var för det mesta spännande och man hade svårt att släppa ner den. Men det känns inte riktigt som att man kan få den lika bra som första boken. Fast det är ju bara vad jag tycker. 

 Om man har läst första boken så tycker jag alltså att man ändå ska läsa den här boken. Om jag skulle läsa om den så kanske jag skulle gilla den mer, och jag ska definitivt läsa sista delen, men för er som inte läst den än så vill jag bara säga att ni inte ska ha för höga förväntningar.

Tack B. Wahlströms för boken! Även om jag inte vart helt förtjust i den så var den fortfarande bra och jag tänker absolut läsa sista delen när den kommer ut!