lördag 23 februari 2013

Divergent

Av Veronica Roth
362 sidor.
Amerikanska originaltiteln: Divergent
Första delen i Divergent - trilogin.

"Tåget kommer glidande mot oss med blinkande strålkastare och tjutande tågvissla. Alla vagnsdörrar står på vid gavel i väntan på De tappra som ska hoppa ombord. Och det gör de. Grupp efter grupp kastar sig upp i vagnarna tills bara noviserna återstår. De infödda noviserna är naturligtvis vana vid det här sedan barnsben och efter ytterligare några sekunder är bara vi falangbytare kvar. Jag börjar springa längs med tåget tillsammans med de andra. Vi springer bredvid vagnarna några meter och tar sedan sats och kastar oss mot de öppna dörrarna. Jag är inte lika lång eller stark som de flesta andra och lyckas därför inte själv dra mig upp i vagnen. Jag klamrar mig fast vid ett handtag bredvid dörröppningen och min axel dunsar mot vagnsväggen. Mina armar skakar häftigt men i nästa ögonblick kommer en flicka från De lärda till min undsättning och drar mig ombord. Jag tackar henne flämtande. Jag hör ett skrik och vänder mig om. En kort pojke med rött hår från De lärda försöker desperat hinna ifatt tåget. En flicka från samma falang står i dörröppningen och sträcker ut handen mot pojken men han är för långt bakom. Jag ser honom sjunka ner på knä intill rälsen och begrava ansiktet i händerna. Jag känner mig illa till mods. Han har precis misslyckats med initieringen. Han är falanglös nu. Det kan hända när som helst."

I Beatrice hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra, för resten av sina liv. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska, eller att lämna dem för alltid och vara den hon egentligen är. Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psysiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner, och vad hon egentligen känner för sin mystiska instruktör Four. Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först...

Tralalalala, vad glad jag är när böcker överträffar mina förväntningar, tralalalala (med lite musikalisk klang ;)) Ja, och i det här fallet överträffade boken verkligen alla mina förväntningar. Alla! Jag kanske ska berätta lite om vad de egentligen var från början? Jo, så här var det, att jag var nästan övertygad om att det här var en blek kopia av Hungerspelen som bara härmade den och inte hade någon egen handling eller så. Jag var verkligen, verkligen tveksam till att öppna boken och börja läsa. Man kan väl säga att jag ändrade mina åsikter efter typ första sidan. För ja, den här boken är (som alla säger) väldigt, väldigt bra, hur negativt inställd jag än var till den från början. Jag tror att jag fattat varför jag hade de där förväntningarna från början. För det här är en dystopi, så är det, och den enda dystopin jag hade läst förut var just Hungerspelen. Jag visste helt enkelt inte att böcker i samma genre kunde skilja sig från den. Men: den här boken liknar faktiskt inte de böckerna alls. Det här är en helt egen grej. Och det är skitbra. Hela idén med att de ska välja falanger blir väldigt spännande. Man blir nyfiken på hur de olika falangerna är, och man förstår verkligen att till exempel De ärliga är helt ärliga hela tiden och att De osjälviska är helt osjälviska hela tiden. Och De tappra, åh vad jag älskar De tappra. Från första gången man fick läsa om dem i en mening så tyckte jag att de var en så himla bra idé till en falang. Framför allt så tycker jag att det är väldigt kul att de har emo-klädstil med percingar och tatueringar och allt sånt där, men sen är det klart att det är ganska coolt när de håller på och hoppar från hus och sånt där. Kort sagt så gillar jag själva principen i falangen, och med alla de andra falangerna, väldigt mycket.
 Det är kul att boken utspelar sig på en verklig plats som Chicago. Det gör att det känns mer verklighetstroget. Nackdelen med det är väl att jag har lite svårt att föreställa mig platsen med någon fantasifull bild i huvudet. Det blir liksom bara ett stort, platt område med en massa hus. Fast det påverkar ju inte berättelsen sådär jättemycket, egentligen.
 Och karaktärerna då? Vad tyckte jag om karaktärerna? Älskar dem! Tris är en väldigt bra huvudperson. Det är kul att få följa med in i hennes huvud och få se vad hon tänker, och få se hela berättelsen ur hennes perspektiv. Den hade inte varit lika bra om det varit någon annan som berättade. Ibland håller man kanske inte med Tris i hennes tankar, men man förstår henne ändå. Men det absolut bästa i den här boken med henne, vet ni vad det är? Jo, man märker verkligen hur hon förändras genom boken. Man märker verkligen att hon absolut inte är samma person i slutet av boken som i början. I vissa böcker tycker jag inte att den förändringen känns så särskilt mycket, men det gör det här. Nu när jag tänker efter så står det ju faktiskt "Ett enda val kan förändra hela ditt liv" på omslaget, och det är faktiskt så. Och det är riktigt bra. Riktigt bra!
 Och de andra karaktärerna? De är lika bra de också. Jag gillar dem väldigt mycket allihopa (forutom skurkarna såklart, men de är väldigt bra på sitt sätt). Särskilt Christina gillar jag. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, men hon är en häftig person, och jag hoppas att man får se mer av henne i de kommande böckerna!
 Sen så har vi ju såklart Four. Och honom kan man väl inte låta bli att gilla? Rätt svar: Nej, det kan man inte! Han är nog faktiskt en av de mest intressanta karaktärerna jag har läst om, och jag har läst om rätt många karaktärer. Man vill veta mer om honom, och när man väl får göra det så blir det verkligen super! Jag kan såklart inte berätta något om det, men om du läser boken så kommer du att förstå vad jag menar. Till skillnad från figurer i andra böcker så passar han väldigt bra i rollen som den killen som huvudpersonen blir kär i. Han är verkligen en fascinerande karaktär, på alla sätt!
 Jag är väldigt glad över att kunna säga att den här boken är en ny favorit. Jag kan inte fatta att jag behöver vänta ända tills i höst för att få läsa fortsättningen. Den absolut enda som jag kan klaga lite på är slutet. Det kändes lite .... trist, kanske man skulle kunna säga. Fast det blev absolut inte en sämre bok för det! Den är fortfarande lika bra, bara det att slutet kunde ha fått vara lite annorlunda. Men jag ser verkligen fram emot fortsättningen, och att få se vad den har att bjuda på!

Tack Modernista för den här boken! Den var verkligen superbra! Och jättetack Ella och Alba för att ni bestämde att vi skulle läsa den här boken! Om ni inte hade gjort det så hade jag inte fått den här läsupplevelsen. För det här är första boken som vi ska läsa i Bokcirkeln.

5 kommentarer:

  1. Svar: Tack! :)

    Åh vad kul att du gillar den! Håller verkligen med om allt du skrivit. Ska bli så himla kul att prata om den :D Vi måste verkligen göra det snart! :)

    SvaraRadera
  2. Skitkul att du gillade den! Det gjorde vi övriga i Bokcirkeln också, förutom Mimmi som inte verkade allt för nöjd. Fast i och för sig så kommer vi kunna föra massvis av intressanta diskussioner tack vare det :)
    Längtar efter nästa del! :D
    Håller med om dina synpunkter i recensionen! ;p

    SvaraRadera
  3. Svar: Tack så jättemycket! :D

    SvaraRadera
  4. Vet du att den kommer komma ut på film!?

    SvaraRadera
  5. GYTHTCLGC DIVVERGENT ÄR SÅÅÅ BRA!!

    SvaraRadera

Hej! Vad roligt att du vill lämna en kommentar här på min blogg :) Jag kommer dock ta bort sådant som jag inte tycker är passar här på bloggen.