Bookfinger fyller 3 år!

Man kan säga vad man vill om hur aktiv jag är på den här bloggen. Sedan jul tror jag att jag skrivit typ 3 inlägg. Jag var betydligt bättre på att skriva recensioner och lägga ut andra bokrelaterade saker under de första två åren. Men det är ändå rätt kul att tänka att det har gått 3 år sedan jag satt där och skrev ett flummigt första inlägg. (Uuugghh, det är så awkward att jag knappt vill länka till det ... ;) )

Men hurra för mig, och hoppas att jag någon gång kommer börja använda den här bloggen som förut igen! Bara medan jag skrivit det här har jag kommit på (och skrivit ... oops) ett annat långt inlägg, så det kanske finns hopp för framtiden! :-)

Hurra! Och tack så jättemycket till er som fortfarande följer den här bloggen och verkar uppskatta det lilla jag skriver! :D

Tystnaden - en kortnovell

Eftersom jag vet hur dålig jag är på att skriva nya inlägg på den här bloggen (jag har idéer men det verkar alltid dyka upp andra saker) så tänkte jag att jag kunde lägga ut den här korta berättelsen. Det var egentligen bara en skoluppgift men jag blev mer nöjd med den än jag trodde att jag skulle bli, så då passar det väl bra att publicera den här, istället för att den ska få ligga och samla (digitalt) damm.

Emanuel sprang hopkurad genom skyttegraven. Just nu var det alldeles  tyst, gruset som knastrade under skorna var det enda som hördes. Han sprang förbi män i kamouflerade kläder med vapen i händerna. Vissa mumlade lågt till varandra, andra kikade över kanten med blicken i kikarsiktet. Någon stod och tände en pipa. Skotten hade ännu inte börjat flyga genom luften, som en storm av bly.

Emanuel bet ihop käkarna. Han hatade den här tystnaden. Man kunde aldrig veta i förväg när den skulle brytas. Den andra sidan hade ett övertag så länge som de själva inte gjorde någonting.

Han slöt upp bredvid Al som låg i sluttningen vid krönet, men tillräckligt långt ner för att vara säker om vapenelden skulle bryta ut.

”Ingenting än?” frågade han. ”Inget de verkar hålla på med?”

”Nej” sa Al. ”De verkar ligga lågt, men de är redo. Titta själv.” Han räckte Emanuel en liten kikare.

Emanuel kröp upp till kanten och satte den mot ögonen. Det som i själva verket var omkring hundra meter bort såg han nu alldeles tydligt. Inget annat än ett par huvuden som knappt stack upp över marken. Inga rörelser. Den enda skymt han fick av vapnen var när pipan på ett gevär glänste till. Det bevisade att de var där.

Han hatade verkligen den här tystnaden. Det pirrade i hela kroppen av rastlöshet. Allt skulle vara bättre om det bara kunde börja någon gång. Då visste han vad han skulle göra.

En snabb rörelse syntes i kikaren. Emanuel grep tag i geväret, kastade det över kanten och pressade ögat mot siktet. 

”Så bråttom?” fnös Al. ”Är du så ivrig att få det överstökat? Man skulle ju tro att ni som fortfarande har åren framför er skulle ha bättre för er.”

Emanuel ignorerade honom. Ingenting vid andra sidan nu. Antagligen bara någon  som kikat över kanten.

Och ändå ... kunde de inte bara göra något?

Det stack i fingrarna som vilade på avtryckaren. Det var en konst det där med att inte bli så spänd att man avfyrade av misstag. Om man däremot råkade snudda lite för hårt med vilje så att man inte behövde vänta längre ...

Emanuel hade vapnet stadigt och ett mål i sikte, ett huvud, någon som hade krupit lite för långt upp.

Tiden tickade iväg. Det stack så mycket i honom att Emanuel var säker på att han skulle bli galen. När som helst kunde någon av hans kamrater falla till marken i en explosion av blod. Om han bara kunde få det överstökat innan de andra kunde överaska honom så skulle han må mycket bättre. Han hade ju ett perfekt mål i sikte, trots allt.

Emanuel pressade fingret mot avtryckaren och mådde genast mycket bättre inombords.

MISTBORN: THE FINAL EMPIRE

Av Brandon Sanderson.
647 sidor.
Svenska översättningens titel: MISTBORN: DET SISTA IMPERIET (utkommer i mars på Modernista.)
Första delen i Mistborn - trilogin.

Handling: I en värld där aska faller från himlen styr The Lord Ruler över riket The Final Empire. I tusen år har han förtryckt folket som kallas The Skaa, de som är mindre än slavar. Han är Gud, odödlig, och alla försök till uppror har krossats lätt.
Ändå har en idé till ett nytt uppror börjat blomma, ett som inte liknar något The Final Empire har skådat tidigare. En liten grupp kriminella och utstötta har samlats med en invecklad plan att störta The Lord Ruler. En av dem är Vin, en sextonårig flicka, som nu måste lära sig att bemästra Allomancy, metallernas magi som finns hos en Mistborn.
Vad skulle hända om den utvalda hjälten inte lyckades besegra den onda härskaren? Svaret får du här.

Omdöme: Har ni någon gång börjat läsa en bok ni inte vet så mycket om, och när ni är klara har ni fått en ny favoritbok? Det är i alla fall vad som hände mig med Mistborn.
Vad visste jag innan då? Brandon Sanderson var tydligen bra på att skapa påhittade världar och magisystem. Det är en epic-fantasy bok med många plot-twists (äntligen!). Berättelsen cirklar på något sätt kring frågan: "What if the Dark Lord won?" Det låter rätt så bra, eller hur?
Och Mistborn är en sådan bok som lyckas toppa ens förväntningar.
Man blir direkt introducerad till en intressant värld: aska regnar konstant från himlen och slavarna är verkligen slavar.
Mycket av mina förväntningar var att se hur magisystemet fungerade. I början är det lite svårt att hänga med, men man förstår ändå grunderna i Allomancy och man vill direkt veta mer om det. Jag tänker inte berätta något om det, för det är mycket roligare att få reda på själv. Men Sanderson får verkligen full poäng från mig för originaliteten som finns hos magin.
För mig tog det omkring 100 sidor att komma in i berättelsen ordentligt, men det var definitivt värt det. Något jag tänkte både medan och efter jag läste den här boken var: "Om det ska hända så här mycket i första boken, hur kan det då finnas två till lika tjocka böcker?"
Kelsier var utan tvekan min favorit bland karaktärerna. Han är överlägsen på Allomancy, har en härlig personlighet (trots bristerna som gör honom till en ännu bättre karaktär) men är också riktigt intressant när man får lära känna honom på djupet.
I början kände jag inte så mycket för Vin. Det var först en bit in i boken som jag insåg att hennes vaksamhet (i brist på bättre ord) i början var absolut nödvändig för hennes karaktärsutveckling. Jag gillar detaljen om hur hon genom hela boken hör sin bror Reens röst klaga på henne. Sådana detaljer gör att man får lära känna henne ordentligt, och när man har nått slutet av boken kan man inte låta bli att gilla henne starkt.
Många av bikaraktärerna som Breeze, Ham och Yeden, får man inte lära känna så mycket.  Men det är faktiskt rätt skönt att bara de viktigaste karaktärerna blir ordentligt utvecklade och får berättarröster. Dock är Sazed och Elend sådana karaktärer som bara inte går att ogilla.
Det här är en liten hint till er som tänker läsa boken. Innan varje kapitel finns en liten text, som bildar en egen sorts story. Det är kanske en av de sakerna som jag gillar mest hos boken. Vänta bara tills ni läser det.
Jag gillade också grejen med att The Lord Ruler är odödlig. Jag har läst mycket fantasy, men när jag tänker efter har jag inte stött på så många onda odödliga människor. De flesta är allsmäktiga andar som besegras genom att man släpper en liten ring i en vulkan. (Ledsen, Sagan om Ringen!)
Äntligen har jag hittat en bok med bra plot-twists; sådana som får en att gapa eller skrika inombords. Nog för att hela boken är bra, men under de sista 150 sidorna händer det så mycket häftigt att man knappt hänger med.
Anledningen att jag inte pratar så mycket om storyn är att jag inte vill spoila något. Den är bara så bra och det händer så mycket. Handlingen jag skrev ovanför är i princip vad som står på baksidan av boken. Det kanske inte ger lika bra intryck som det jag tycker om boken, men tro mig, läser du boken kommer du få så otroligt mycket mer!
Kort sammanfattning: vill du kalla dig själv ett fantasy-fan så kan du inte ignorera Mistborn. Bara första boken är ett mästerverk i sig, man behöver nästan inte läsa fortsättningen.
Dock går det inte att låta bli.

Favoritkaraktär: Kelsier.
Favoritdel i boken: Alla scener som kan räknas som plot-twists, den oväntade dramatiska scenen som hände närmare slutet (ni vet vilken jag menar) och själva finalen. Det var verkligen en fantastisk bok.

Mistborn: The Final Empire kan beställas bland annat från Adlibris eller Bokus. (Jag länkar till de omslag som jag har, vilka jag tycker är de snyggaste.)

Det Oändliga Havet

Tack Rabén & Sjögren för boken!

Av Rick Yancey.
328 sidor.
Amerikanska originaltiteln: The Infinite Sea
Andra delen i serien Den Femte Vågen.

(OBS! Spoilervarning för första delen i serien, Den Femte Vågen!)

Handling: Cassie har lyckats rädda sin lillebror och fly undan De andra. Men utomjordingarna är inte färdiga med jordens befolkning än. Efter att den femte vågen har satt i gång kan man lita ännu mindre på andra än tidigare. Inte ens på det minsta barnet.

Omdöme: Jag gillade Den Femte Vågen väldigt mycket, speciellt eftersom den kändes så realistisk. Man kände verkligen att om utomjordingar skulle bestämma sig för att invadera jorden, då skulle det nog gå till så här.
 Storyn i Det Oändliga Havet är ganska annorlunda uppbyggd än den i första boken. Dels är den mycket kortare, och jag antar att den på sätt och vis är en transportsträcka mellan början och slutet. Den är inte lika storslagen som första boken, och har inte samma sorts tydliga mål. Det skulle kunna vara ett problem, men det är det inte när boken är så här pass bra skriven. Egentligen är det bara att hänga med och se vad som händer. Det är faktiskt väldigt skönt om man jämför med böcker där man måste sitta och koncentrera sig på saker och ting. Vad som helst kan hända.
 Karaktärerna är ju väldigt bra skrivna, även de som man bara får följa i ett kort kapitel. Det var kul att man fick läsa ur Ringers perspektiv, även om hon inte blev lika spännande då för mig. Dock var jag förvånad att man fick läsa så pass lite ur Cassies perspektiv. Hon är ju trots allt huvudpersonen. Sam hade också varit kul att få läsa mer om, men till skillnad från i första boken är han bara en bikaraktär här.
 Jag har inte läst så mycket science-fiction förut, men under de här böckerna har jag insett att jag verkligen gillar action med vapen, explosioner, helikoptrar och utomjordingar. Det kanske låter lite töntigt, men det är ganska härligt att gilla en bok bara för att man tycker att den är bra.
 Under bokens gång ställs flera frågor om vad som egentligen är den stora planen, och jag hoppas verkligen att man får svar på det i avslutningen. Vissa saker som hände i den här boken var nog menade att vara stora överraskningar, men istället tycker jag att de gjorde det hela lite krångligare än det behöver vara. Dock hoppas jag att författaren reder ut alla trådar i sista delen.
 Det här är inte en ny favoritserie eller så, men Rick Yancey har ett riktigt bra språk och en förmåga att skapa underhållande berättelser. Han kan få till roliga ögonblick, sorgliga ögonblick, och hela grejen med barnen var rätt så obehaglig. Kort sagt ska det bli spännande att se hur han knyter ihop allt i den sista boken.

Det Oändliga Havet kan beställas från bland annat Adlibris eller Bokus.

Sister-/Brotherhood of the World Bloggers Award

Tack Vilma som taggade mig att göra det här (och som föreslog att jag ändrade till "Brotherhood" också ;) )

Som nominerad ska man: 

1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg.
2. Ha med Sisterhood of the World Bloggers Award-loggan i inlägget. (Tycker fortfarande de kunde ha lagt till ett "Brother" där någonstans.)
3. Svara på de 10 frågor som du fått.
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor.

De frågor jag fick:

1. Om du skulle få välja en karaktär du skulle leva resten av livet med och en karaktär du skulle vara BFF med, vilka skulle det då bli? (Behöver inte vara från samma bok/serie.)
Min BFF-karaktär skulle nog få bli Arya Stark från Game of Thrones, bara för att hon är så cool. Dessutom är det mindre chans att bli dödad i sömnen om hon faktiskt är ens kompis.
Den andra frågan var svårare. Hmm... Ska det vara en kompis man ska leva resten av livet med väljer jag Ulv från Vargbröder. Visst, det är en varg, men kunde man prata vargspråket hade det inte varit så illa. Om de ska vara en karaktär man ska leva med som ett par i resten av livet så blir det nog (det här tog lång tid att komma på, bara så ni vet) Hazel Grace Lancaster från The Fault In Our Stars.

2. En bok du önskar att du INTE hade läst?
Maze Runner av James Dashner. Jag har inte recenserat den, men så här tyckte jag om den: Författaren hade en chans att göra en riktigt bra story av en riktigt bra idé, men han sumpade den. Karaktärerna har ingen personlighet. Det känns som om författaren har behövt tvinga dem att göra saker. Sådär.

3. Vart vill du helst sitta och läsa nu i höstmörkret?
I någon soffa kanske? Jag har inte direkt något speciellt läsställe, så det spelar inte så stor roll :)

4. En bokpryl du inte skulle kunna leva utan?
Jag känner att jag skulle klara mig ganska bra utan de flesta av mina böcker. (Förlåt, Tolkien!) Dock har jag ett bokmärke som jag fick av min lillebrorsa för några år sedan som jag verkligen inte skulle vilja tappa bort.

5. Nästa bok på din att-läsa-lista?
Hoppas på att få Det Oändliga Havet av Rick Yancey snart, så den ska bli kul att läsa :) Sen måste jag verkligen ta och köpa The Blood of Olympus av Rick Riordan!

6. Finaste omslaget i din bokhylla?
Läste precis ut Anna Dressed in Blood av Kendare Blake, och jag tycker att det omslaget är otroligt stämningsfullt! Sedan gillar jag också omslaget till The Red Pyramid av Rick Riordan. Och The Fault In Our Stars behöver jag väl inte ens nämna?

7. Vilken bok kommer du ihåg att du läste när du var liten?

Vargbröder-serien av Michelle Paver. Man kan tycka att det borde ha varit Harry Potter, men Vargbröder är och kommer alltid att vara mitt starkaste läsminne som liten.

8. Om någon frågade dig vilken bok som borde filmatiseras här näst, vilken bok skulle du då säga?

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn ska ju redan bli film, så den kan jag ju inte säga... Men jag hoppas verkligen att det går tillräckligt bra för den svenska Cirkeln-filmen så att Eld  och Nyckeln också blir filmade!

9. Vilket/vilket bokcitat kommer du alltid att minnas?

"You shall not pass!" från The Fellowship of the Ring. (Det finns i boken också, jag lovar!)

"I am glad you are here with me. Here at the end of all things, Sam" från The Return of the King.

"I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once" från The Fault In Our Stars.

Jag skulle kunna citera hela Sagan om Ringen, men det skulle ta lite för mycket plats :)

10. Standardfråga: vad är det bästa med att bokblogga?

Nästan vilken annan gång som helst skulle jag säga att det är att lära känna andra bokintresserade, men just nu svarar jag så här: jag är inte aktiv på den här bloggen (enligt mig själv), så därför är det jättekul att det faktiskt finns människor som läser det jag skriver, när jag väl skriver, och som verkar tycka att det är bra. Det betyder mer än vad man kan tro när någon säger att det man skrivit är bra. Det är någonting som verkligen gör det kul att fortsätta blogga!

Och så frågorna från Ella som också nominerat mig:

1. Om du bara hade fått träffa en karaktär från en bok/film/serie i verkligheten, vem hade du valt?

Jag får väl säga Bilbo Baggins. Det känns som om han skulle ha en del intressanta historier att berätta :)

2. I vilken bok/serie/films fiktiva värld hade du velat leva?

Tolkiens Middle-Earth helt klart. Jag tror inte ens att jag behöver utveckla svaret ;)

3. Vilket är det bästa äventyret du varit på?

Bra fråga, fast det blir nog inte särskilt roligt svar ;) Det blir förmodligen någon gång när jag "utforskat" byn som jag bodde i förut. Kan verkligen inte komma på någon annan sorts äventyr som jag varit på.

4. Vad ser du mest fram emot just nu?

Att få en bok (helst flera) utgiven och bli författare, kanske? Det finns så mycket man skulle kunna svara på den här frågan.

5. (Det här är ungefär samma fråga som Elviras första, så jag hoppar över den nu.)

6. Vilken bok skulle du vilja läsa för första gången igen (om du bara fick välja en)?

Det hade varit riktigt speciellt att få uppleva samma känsla som när jag läste Vargbröder första gången, igen. Annars hade det varit kul att ha läst Cirkeln utan att veta hur det skulle gå för karaktärerna. (Jag är riktigt bra på att spoila viktiga grejer i böcker och tv-serier för mig själv.)

7. Vilken bok har berört dig allra mest?

Efter att jag läste ut Mockingjay befann jag mig i någon sorts chocktillstånd där jag bara kunde stirra omkring. Jag tror att det är svaret på frågan.

8. Hur ser en perfekt dag ut för dig?

En perfekt dag skulle behöva bestå av så många olika orelaterade saker som skulle vara eller gå bra, så det är svårt att pussla ihop allt i huvudet bara sådär. Lite tråkigt svar kanske, men om jag ska ta frågan på allvar blir det så :)

9. Vilket är ditt favoritminne från den senaste veckan?

Spoilers! (Ja, jag citerade River Song från Doctor Who.)

10. Vilken bok har hållit dig uppe längst bara för att du inte kunde sluta läsa?

Striden om Olympen (den sista Percy Jackson-boken) är den enda bok jag kan komma ihåg som verkligen var en "bara ett kapitel till"-upplevelse. Alltså: det GICK inte att sluta läsa!

Mina nomineringar:

Jag har ärligt talat dålig koll på bokbloggar (och jag ska föreställa en bokbloggare själv ... förlåt, alla bokbloggare där ute!), så jag taggar de jag hittar som inte har gjort den här :)

Alba

Liv

Poetrydream - bokbloggen

De nominerades frågor:

1. Bästa plot-twist/oväntade händelse i någon bok? Spoilervarna gärna!

2. Den scen i någon bok som lockat fram starkast känslor hos dig? Återigen, spoilervarna!

3. Om du själv skulle skriva en bok, vad skulle den handla om/ha för tema?

4. Vilken är din absoluta favoritbok, och varför?

5. Kollar du på några bok-relaterade TV-serier? Vilka?

6. Vilken bok ser du fram emot att läsa mest just nu?

Ni får bara de frågorna, förlåt ;) Jag orkade/kunde inte komma på några fler... 

Doctor Who: The Silent Stars Go By

Boken som recenseras i det här inlägget är baserad på TV-serien Doctor Who.

Av Dan Abnett.
281 sidor.
Den här utgåvan av boken ingår i The Doctor Who 50th Anniversary Collection.

Handling: Den elfte Doktorn ska ta med Rory och Amy hem till Leadworth för Jul, men hamnar istället på planeten Hereafter. Människorna som lever där kämpar sig igenom den hårda vintern, men mystiska varelser har siktats i skogarna, och någonting är på gång. Vad är det för stjärnor som rör sig över himlen på nätterna?

Omdöme: Det här var den första Doctor Who - boken jag läste. Egentligen är det väl mest ett sätt att göra reklam för tv-serien, men trots det har det en riktig, bra story.
 Det var en annorlunda känsla att läsa om karaktärer man är så van att se på skärmen, eftersom man plötsligt behövde föreställa sig dem i huvudet. Och även om alla repliker kanske inte kändes som något Doktorn, Amy och Rory skulle säga i serien så var författaren väldigt trogen karaktärerna. (Det fanns i alla fall en replik som fick mig att börja skratta, vilket alltid är ett plus.) Det var också ovant att plötsligt gå in i karaktärernas huvuden och läsa hur de tänkte, men också väldigt intressant.
 Det jag är mest imponerad av hos boken är världsbygganden. Hereafter känns väldigt trovärdigt, som något som faktiskt skulle kunna hända om några tusen år (i en alternativ sci-fi värld). En sak jag gillar med Doctor Who är tanken att människor sprider ut sig över universum, och den här boken hanterade det temat väldigt bra.
 Storyn var väl kanske inte riktigt lika imponerande. Det var lite för mycket springande från monster och lite för lite handling, även om The Ice Warriors var väldigt intressanta fiender. Närmare slutet av boken kom det dock mer än en plottwist som gjorde det hela otroligt intressant, och de sista 50 sidorna vägde helt klart upp resten av boken.
 Kort och gott: en spännande, originell bok som bygger på tv-serien och som helt klart är värd att läsa.

The Silent Stars Go By kan beställas från bland annat Adlibris eller Bokus. (Länkarna leder till olika utgåvor av boken.)

Jag kommer förmodligen lägga upp i alla fall en till recension av någon Doctor Who - bok, men säg gärna till om ni vill se fler sådana här recensioner :)

Allegiant

Tack Modernista för boken!

Av Veronica Roth.
392 sidor.
Amerikanska originaltiteln: Allegiant
Tredje och sista delen i Divergent - trilogin. HÄR hittar du alla andra inlägg som rör serien.

(OBS! Spoilervarning för de tidigare delarna i serien, Divergent och Insurgent!)

Handling: Falangerna har fallit och Evelyn har tagit kontroll över Chicago. Men efter att ha sett Edith Priors världsomskakade filmklipp så vet Tris att hon och hennes vänner måste bege sig utanför stängslet och ta reda på sanningen om staden och sig själv.

Omdöme: Så här: både Divergent och Insurgent var otroligt bra. De var actionfyllda, hade romantiska och chockerande ögonblick och var näst intill omöjliga att sluta läsa. Allegiant ... saknar det mesta av det där.
 Jag tror att problemet är att Veronica Roth inte riktigt hade en story till den här boken. Det var så otroligt mycket som hände i de två första böckerna. I den här boken ska huvudpersonerna ta sig utanför stängslet ... men sen då? I en hyfsat lång bok som den här måste det finnas en story efter det. Ja, man får reda på vad allt egentligen handlar om, varför falangerna existerade och vad divergent betyder, men det är inte så mycket mer. De ovanstående sakerna får man reda på genom att någon berättar det för huvudkaraktärerna, men när det händer på ett så odramatiskt sätt så känner jag som läsare att jag inte bryr mig så mycket. Det känns som att boken är till enbart för att besvara de där frågorna. Det hade kunnat fungera, om det som sagt inte varit så odramatiskt.
 (Under hela boken pågår någon sidostory om Evelyn vs Marcus, och ärligt talat verkar det mycket mer intressant än den faktiska storyn.)
 Sen är det det här med att Tobias också får ett berättarperspektiv. Roth har sagt att hon valde två perspektiv för att kunna utforska händelserna och den nya världen ur olika synvinklar. Det här hade också kunnat fungera, om det inte var så att Tris och Tobias befinner sig på exakt samma plats nästan hela tiden. För mig hade det räckt om man bara hade några enstaka Tobias-kapitel vid väl valda tillfällen.
 Det finns saker jag gillar med boken, som t. ex. myndigheterna i Amerika som styr allt men som man aldrig får se och grundtanken med experimenten. Det där "Renhetskriget" kändes väl lite väl dystopi-klyschigt, precis som grejen med GD och GR, men jag kan acceptera det. Slutet tyckte jag var väldigt välskrivet, och även om jag spoilat för mig själv vad som hände så var det bra.
 Det här är inte en dålig bok. Den levde inte på långa vägar upp till förväntningarna, men den har ändå vissa delar som är bra. Man behöver inte läsa den här boken om man vill behålla känslan från Divergent och Insurgent, men om man vill ha en avslutning på trilogin tycker jag ändå att man ska göra det. Kanske gillar andra den bättre än vad jag gjorde. Men personligen önskar jag att den hade varit mycket annorlunda än vad den egentligen är.

Du kan beställa Allegiant online från bland annat Adlibris eller Bokus.