söndag 22 december 2013

Nyckeln


Av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.
813 sidor.
Tredje och sista delen i EngelsforstriloginHär kan du läsa alla andra inlägg som jag skrivit om böckerna.

Den här recensionen innehåller stora spoilers för de två tidigare delarna i serien, Cirkeln och Eld, MEN: den innehåller även små spoilers för den här boken, Nyckeln. Det är nästan omöjligt att skriva en recension av den utan att berätta vad den handlar om, så om man vill att allt ska vara en överraskning så ska man nog sluta läsa här.

" Den bländande vitheten mattas av.
 Ida blinkar till. Ser sig omkring.
 Hon står inte längre i kyrkan. Hon står inte någonstans. En gråhet omger henne. Som en dimma, men ändå inte. Det är mer som ett ingenting.
 Matilda står fortfarande bredvid henne i sin vita särk, håller hennes hand i sin. Hennes rödblonda hår, isblå ögon och fräknar står i skarp kontrast till allt det grå runtomkring dem.
 Ida försöker slita åt sig sin hand, men Matilda släpper den inte.
 "Var är vi?" säger Ida.
 "I gränslandet."
 "Var är ..."
 Matilda hyssjar åt henne.
 "Tyst", viskar hon och spejar ut i gråheten med rädda ögon. "Annars hittar de oss."
 Plötsligt är Ida glad att Matilda håller henne i handen.
 Handen.
 Alldeles nyss, när Ida var i kyrkan, sträckte hon ut sin hand mot Minoo och Minoo gick rakt igenom den. Men Matilda kan ju uppenbarligen ta i henne.
 Då kanske jag inte är helt död ändå, tänker Ida. Inte helt.
 Hon tittar ner och ser att hon har sina vanliga kläder på sig. Den mörka jackan. Ljusblå, v-ringad tröja och jeans. Hon rör vid silverhjärtat som hon har kring halsen.
 Matildas grepp hårdnar.
 "Aj" väser Ida.
 Matilda börjar springa, drar med sig Ida som snubblar till innan de hittar en gemensam rytm.
 Marken är dold under dimslöjorna. Underlaget känns mjukt och svampigt, och Ida kan inte höra sina steg. Men det finns åtminstone något slags mark. Hon kan känna den. Och hon andas snabbare när hon springer, pulsen slår hårdare. Silverhjärtat studsar mot hennes bröstkorg.
 Jag kan inte vara död, tänker hon. Inte helt.
 De springer vidare. Det finns inget att fästa blicken på i det grå, alla perspektiv försvinner, det känns som om de inte kommer någonvart.
 Ida kastar en blick bakåt. Bara gråhet.
 Nej.
 Ett svagt viskande hörs.
 Det finns något där. "

Drygt en månad efter det misslyckade människooffret i Engelsfors gymnasiums gympasal så tvingas De utvalda återigen in i kampen mot demonerna. Apokalypsen närmar sig, och De utvalda måste på något sätt lista ut hur de ska kunna stoppa den innan den har slukat allt liv på jorden. Men snart visar det sig att inget är som de tidigare trott, och inte bara de magiska händelserna i tonåringarnas liv skakar om precis allt. Allt ställs på sin spets: relationer, kärleksproblem och kanske framförallt: lojaliteten mellan De utvalda och personerna runtomkring dem. Allt hotar att falla sönder, och den lilla tid som finns kvar innan undergången slutligen är här håller snabbt på att rinna ut.

Nyckeln är som en explosion. Inte en rykande krater som har utplånat allt bra, utan ögonblicket då allt träffar en rakt i ansiktet och är ljust precis överallt. Överväldigande, uppslukande och enorm. Bara inom de första 100 sidorna så känns det som om precis allt har hänt, och då är "allt" miljoner gånger mer och miljoner gånger mer episkt än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Bara citatet ovanför, som är själva början av boken, är storslaget. Nu när jag har läst den här avslutande boken i trilogin så kan jag lätt säga att den förtjänar att kallas för en episk berättelse.
 Sara och Mats har flera gånger sagt att det roligaste med att skriva den här avslutande delen var att få bränna av allt krut de sparat på. Då tänker man ju "men vad kul! Eld var ju ännu mer spännande än Cirkeln, så då måste ju Nyckeln bli ännu bättre!" Och ja, det är precis helt rätt, men jag tror inte att någon hade kunnat fatta hur mycket krut det egentligen var författarna hade sparat på. Det är först nu man på allvar förstår vilken stor och fantastisk värld de skapat. Och den är så spännande nu när man får veta ännu mer, och jag är helt förälskad i idén med demonerna och beskyddarna och allt annat som Sara och Mats har skapat! Jag tycker att det är helt otroligt att de lyckats göra de två första böckerna så fantastiska, och ändå sparat så mycket till Nyckeln. Och jag blir så glad när man kan ta meningen "och till slut kan De utvalda bara vara säkra på en sak: allt kommer att förändras" ur bokens beskrivning på största allvar.
 Upplägget i Nyckeln är lite annorlunda än i de tidigare böckerna. Jag tänker inte berätta på vilket sätt, men när ni läser boken så förstår ni nog vad jag menar. Man förstår verkligen att det inte längre bara handlar om att stoppa demonernas välsignade, utan nu är det den riktiga apokalypsen som är på väg. Det finns många scener där man lätt skulle kunna sätta in filmtrailermeningen "everything has led this", just eftersom det är precis så det känns. Som att det här verkligen är det absoluta slutet som alla tidigare val och handlingar har lett till. Jag gillar den känslan otroligt mycket.
 I Nyckeln skruvas allt upp till maxnivån: magin och krafterna utvecklas och blir ännu mäktigare, vänskaps- och familjeproblemen ställs på sin spets, och alla fantastiska karaktärer får genomgå val och prövningar ända fram till slutet. Allt utvecklas, kanske framförallt karaktärerna, så otroligt mycket, och författarna har inte snålat med någonting utan gett oss en 100% final.
 En sak som jag verkligen gillade var att Nyckeln blev mycket mer av en fantasybok. Visst, alla andra element i berättelsen finns fortfarande där, men de magiska delarna blir ännu större än i de tidigare böckerna. Krafterna utvecklas, och när slutet närmar sig så är allt ... *superlativ som inte räcker till*. Och ja, jag är barnsligt förtjust i eldklot, levitationsförmågor och häxhänder som skjuter blixtar. Det här börjar nästan bli onödigt att säga nu, men jag älskar det!
 Det är framförallt två "avslöjanden" i den här boken som jag är extra förtjust i. Det är sådana saker som jag verkligen inte räknat med att författarna skulle göra, helt enkelt för att det skulle skaka om ganska mycket i världen som de byggt upp. Men de gör det, och det blir som ett slag i ansiktet, fast på ett otroligt bra sätt. Det finns även några "återvändanden" som jag bara kan beskriva med mitt blivande favoritord (och framförallt det första återvändandet): E. P. I. S. K. T.
 Det kommer några nya karaktärer i den här boken. De flesta av dem tycker jag är rätt intressanta och roliga att läsa om, men några av dem tyckte jag inte att man fick lära känna så mycket. Det kan visserligen bero på att jag var så indragen i boken och läste så snabbt och så mycket att jag har en stor minneslucka, och i princip inte har en aning om vad som hände där i mitten av boken eftersom jag var så indragen. I så fall tycker jag att det är en okej ursäkt.
 När det gäller huvudstoryn i boken så var jag hela vägen fram till slutet rätt tveksam. Utan att spoila något så kan jag säga så här: det fanns två olika sätt som det hela kunde sluta på, och ett av dem hade varit rentav dåligt. Som tur var så slapp jag bli besviken, för när det kommer till slutet så är allt perfekt.
 Slutet. Vad kan jag säga om det utan att spoila något? Förutom att det var så jäkla spännande att det inte var sant, flera kapitel fläckfri nagelbitare, oväntat på flera sätt, magiskt, maxat och episkt? Att det vid ett tillfälle inte fanns något annat sätt för mig att reagera på än att slå handen för munnen och fortsätta läsa med uppspärrade ögon? Inte så mycket.
 Jag gillar att det är ett öppet slut i boken. Författarna hade ju tidigare avslöjat det, att det skulle finnas något man förhoppningsvis kunde fantisera vidare kring, trots att de inte kommer skriva några fler böcker, och det har de lyckats bra med. Det var inte som jag hade förväntat mig, verkligen inte, men otroligt bra, och det skulle inte kunna gå att skriva ett värdigare slut till en sådan här trilogi.
 Jag har ju den här dumma regeln att jag i varje recension ska skriva en "dålig" sak om boken. I det här fallet finns det bara en sak, och det har egentligen inte ens med själva boken att göra. Det är det där jag skrev att allt gick så snabbt att det blev lite överväldigande med allt som hände. Men det är ju helt och hållet mitt fel. Visst, det finns vissa saker som jag stör mig lite på, men det handlar bara om vad jag personligen tyckte skulle hända och inte om författarnas val. Jag tror att det är omöjligt att skriva en bok där allt är precis som alla vill ha det, och jag tror faktiskt att det finns en mening i att inte gilla allt. Vad skulle De utvalda vara utan Ida, liksom? Just det, döda.
 Nyckeln är ren perfektion. Den har allt. Det här är inga tomma ord som jag sitter och skriver, jag menar dem, vartenda ett. Nyckeln är en berättelse och resa som är episk från första sidan till sista, den är ett absolut mästerverk, och den är helt en äkta Bok.

(Beställ boken på bland annat Adlibris eller Bokus, för det finns inte minsta lilla anledning till att du inte skulle göra det!)

8 kommentarer:

  1. Oj gud vilken fin recension! :O Måste ta tag att skriva en på Nyckeln jag med men vet inte om jag vågar efter din perfekta recension...du fick allt så bra beskrivet, precis så var boken! Ren perfektion, och de sparade verkligen inte på krutet! :D Tror jag måste fundera på recensionen en liten stund till nu...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack så mycket! :) Du vet, det gör inget om du typ skulle vilja citera mig i din recension eller nåt sånt, men i så fall får du gärna skriva att det kommer från mig :) Men lycka till, och ja, Nyckeln är verkligen ren perfektion.

      Radera
  2. En riktigt härlig recension! Blev lite sugen på att läsa om boken nu...
    En utav det här årets bästa böcker, helt klart! Eller hur? ;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också riktigt sugen på att läsa om boken, men det blir nog efter att jag läst andra Game of Thrones-boken (jag har fastnat efter ettan ;)) Ja, det är förmodligen min absoluta favoritbok under året!

      Radera
  3. Du är väldigt duktig på att skriva.

    SvaraRadera
  4. Läste precis ut nyckeln och håller med dig om varenda ord. Den var verkligen episk. Bra recension förresten. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :) Mm, Nyckeln är verkligen otroligt bra!

      Radera

Hej! Vad roligt att du vill lämna en kommentar här på min blogg :) Jag kommer dock ta bort sådant som jag inte tycker är passar här på bloggen.